Cykel-Lisa + Cykel-Elsa = Cykel-Nisse
En enkel ekvation som innebär att mitt och Lisas försök att laga våra punkterade cykeldäck resulterade i att jag måste vandra ner till Cykel-Nisse i morgon, och lägga mina slantar på en riktig reparation. Hade jag vetat det hade jag aldrig ens försökt.
En mås sket och missade mig med en halv decimeter idag. Bra måttat, kompis...
Mötte en till synes helt normal man på cykel när jag promenerade hemåt från stan. Jag åt på ett äpple. Han sträckte sig mot mig och högg i luften efter mitt Royal Gala. Norrländskt raggningsförsök månne?
Nästan hemma mötte jag ännu en man, en äldre sådan, med världens finaste schäfer. Jag tittade på vovven och log, och då stannade mannen upp och sa någonting till mig. Vad hörde jag inte, eftersom jag olyckligtvis hade Britney i hörlurarna. Så jag stannade upp, tittade på honom, stirrade som ett fån och funderade på vad jag skulle göra. När han inte fick något svar vandrade han vidare, och vovven tittade långt efter mig. Jag kände mig som världens ondaste som inte bemötte hans hälsning (eller vad det nu kan ha varit). Skönt att man är en så inskränkt svensk att man blir totalt handlingsförlamad när någon säger hej. Förlåt, mannen. Förlåt, vovven. Nästa gång lovar jag att hälsa!
