This is the shit. My shit.

Jag har bestämt mig för att sluta blogga. Jag lägger ner verksamheten. Det känns lite tråkigt, men helt rätt. Jag vet att ni är några trogna läsare där ute men faktum är att de flesta av er är mina närmaste vänner. Så nu får ni helt enkelt lyfta på luren när ni vill ha update på The fashionable life of Elsa. Hehe.

Det var kul så länge det varade, som en kille sa när han dumpade mig som 16-åring. Och kul var det. Vem vet, bloggen kanske återupplivas någon gång i nytt format. Den kommer att ligga kvar på nätet ett bra tag för er som känner att ni vill gå tillbaka till bloggens start, i mars 2008 och minnas, njuta, återuppleva. Ja, ni förstår.

Så vad ska jag göra nu? Jo, jag ska fanimej börja skriva dagbok igen. När jag läser mina gamla dagböcker har jag så fruktansvärt roligt åt mig själv och inser hur mycket man lär sig av att skriva ner sina tankar och känslor. I stället för att dela dem med hela världen, typ.

Det här blir det sista inlägget här. Hej och tack för att ni har lyssnat.

p.s. Det blev den rosa klänningen men den var inte så fantastisk IRL så att säga, så den fick återvända till Borås och Haléns lager.

HEJ DÅÅÅÅ!!!!!!!

Stockholm alltså. Stockholm, och alla dessa män som bor här. Jag upphör aldrig aldrig aldrig att förvånas. Skönt att vara tillbaka. Eller skönt och skönt. Konstigt, märkligt, omvälvande, roligt, känslosamt och traumatiskt.


För att sammanfatta.

I dag skulle uppsatsen tas tag i. Med hårdhanskarna. Jo tjena.
En timmes intervju och knappt 2,5 timme av teori och renskrivning klarade jag och Emma av innan karaktäslösheten tog överhand.
"Tyvärr" fanns den enda boken vi verkligen behöver i Skärholmen. Skärholmen som råkar ligga granne med Kungens Kurva, och därmed också IKEA, där jag hade många livsnödvändiga ärenden att uträtta. Typ dessa.

 
Och dOm HÄR!!!
                                OCH...... 




För att inte tala om den här!

 Foto: www.ikea.se

Men nu ska här plöjas kommunikationsteori. HEJ DÅÅÅÅ!!!!

Här i närförorten nöjer man sig inte med fåniga rondellhundar, inte. Nej, nej, här slår vi på stort. En älg ska det vara såklart! Eller jag menar, en älg med två kamelpucklar. För sådana finns ju.

Ja, Konstfack ligger runt hörnet. Blame it on the students...

Såhär såg det alltså ut i mitt nya hem i går. Betydligt mindre stökigt i dag. Nu kan man faktiskt bo och röra sig här.

TACK Linnea för att du påminde mig om den här underbara videon och gjorde hela min kväll. Det kan vara det roligaste någonsin. Nu kommer jag inte kunna sova för att jag skrattar så mycket.

HAHAHAH hhhahaaaaahaahHAHAAHAHAH!!!

Caféet var sig likt, Lidingömänniskorna också. Roligt att träffa gamla kändisar. Skönt att Claes fortfarande jobbar kvar i charken på Vivo och att Andreas fortfarande är golfproffs på resande fot. Men är det inte konstigt att man som 23-åring känner sig gammal på krogen? Himla mycket barn där igår.

Nu är alla kläder och prylar uppackade och inpackade i skåp och lådor. Äntligen är det här ett hem. Men ni ska få se en bild på hur det såg ut fram tills ikväll. Inte pedant-Elsa style, inte.

Förresten undrar Charlie var citatet i rubriken kommer ifrån. Det är mycket bekant, men vi kan inte komma på var vi hört det. Någon film? Det passade hursomhelst väldigt bra i bloggen tycker jag.

Gooooooodnight!!!!

Ja, okej, bilen gick sönder innan vi ens hunnit till Gävle. Stackars Amy. Trots glada tillrop och några svordomar gick det inte riktig bra att köra med en utsliten tändspole. Vad det nu är för något.

Men vi tog oss hem till slut. Och NU är jag västbergabo på riktigt! Jag har skrubbat fläkten och ställt ut skålar med ättika och gurka (ska tydligen hjälpa) för att få bort röklukten.
Nu ska duschen och sedan gasspisen (hjälp) invigas innan det blir vodkafest på Caféet med Hanna, Andrea, Elin och Erika.

Utgång på en onsdag. Det kan bara betyda en sak. Stockholm, I'm back!

Tack Linnéa för det här himla roliga tidsfördrivet. Passar sig fint när man sitter och väntar på att flyttfirman ska ringa och meddela att de är på väg för att tömma min lägenhet.

Man ska alltså bara använda ord som börjar på samma bokstav som ens namn, i mitt fall EEEEEEeeeeeeeEEeeeEEE. Ja, E alltså. Gör, gör ni också!!
Shoot!

1. Vad heter du: Elsa!
2. Ett ord på fyra bokstäver: Elak
3. Flicknamn: Elin
4. Pojknamn: Edward Scissorhands
5. Yrke: Etnolog
6. Färg: (svart som) Ebenholts
7. Klädesplagg: Ekologisk-bomull-tröja
8. Mat: Endive (det är en grönsak)
9. Sak i badrummet: Eltandborste
10. Plats/stad: Erfurt, Deutschland
11. En orsak att vara sen: Ellos-paketet hade kommit och var tvunget att hämtas ut på Posten
12. Något man skriker: Ey, yo man!!!
13. Film: Eternal Sunshine of the spotless mind
14. Något man dricker: Elvis the King (ett rödvin - Cabernet Sauvignon från staterna såklart. 109 kr/flaska)
15. Band: Eskobar
16. Djur: Elefant
17. Gatunamn: Eugeniatunneln
18. Bil: Elcat (finländskt företag som tillverkar elbilar. Jag erkänner att jag googlade den)
19. Sång: En elefant promenerade på en liten liten spindeltråå-ååd...

Man kan tydligen städa FÖR MYCKET.

....snabbspolar vi fram tiden tills i morgon kväll när möblerna är hämtade, lägenheten färdigstädad, Mamma upplockad och vi två befinner oss på hotellrummet och gör oss iordning för matorgasm i form av middag på Sundsvalls bästa krog Saffran.

Jo men snälla då?




JAG HATAR ATT FLYTTSTÄDA OCH JAG ÄGER FÖR MYCKET PRYLAR. Som jag tyvärr använder allihop. Nästan.

ORKA!!!!!

Klänningen har kommit!!! Fast inte hit alltså, utan till Lidingö. Så ni behöver bara hålla er till nästa vecka innan ni får se vilken färg det blev! Då kanske det blir bilder från mitt nya västbergska hem också, för på tisdag FLYTTAR JAG HEM TILL STOCKHOLM!!!! Ska bli underbart.

Nu är mina fingrar helt russinskrynkliga av allt putsande, fejande, skurande och dammande. Det här med att flyttstäda innebär en hel del nya upplevelser för mig. Jag har till exempel (med internets hjälp) frostat av en frys för första gången i mitt liv. Tjo!

Efter att ha tittat på Gomorron Sverige vet jag att jag INTE behöver gå och betala dyra pengar för att se filmen 2012 på bio. Det räckte med tre korta klipp, en hysterisk John Cusack och för många "Kör fortare, åh vilken tur vi kom undan i sista sekunden"-repliker för att övertyga mig.

C-G Karlsson som behövde lida sig igenom hela filmen (2 timmar och 40 minuter!) kände som jag och gav den bara en tvåa i betyg. Go, C-G.

Se hela recensionen på http://svtplay.se/v/1768131/gomorron_sverige/filmrecensioner

Min trötthet kanske bidrar till att jag tycker att det här är extra roligt men jag skrattar hursomhelst hysteriskt där jag ligger på min soffa med magen full av saffransgifflar. Min favorit är nog Ebba Mårtensson vars fel det alltså inte är att det snöar i Stockholm.
Fråga mig inte varför det inte gick att lägga in videon direkt i bloggen. Men ödlsa ett klick på länken, det är värt det!
http://www.youtube.com/watch?v=DknfEXTHDE0&feature=related

Vi fick aldrig se Lasse i söndags. När vi kom till Globens tunnelbanestation möttes vi av stora lappar som deklarerade att konserten var inställd på grund av svininfluensan. Jag och Annika får gå på den nya konserten i december i stället, men stackars Elin (som var mest peppad) missar den helt. Så om någon är intresserad av att köpa en biljett till Winnerbäck den 14 december så hojta till.

Jag blev faktiskt inte särskilt besviken. Efter allt stående och jobbande var jag så slut att det kändes alldeles lagom att åka hem och titta på de ensamma mammorna i stället.

Förresten kom Emma med vilseledande uppgifter via Facebook i går. Frida ringde och undrade förskräckt om jag smittats av svininfluensan.

Kören har repat i nio timmar. Eller rättare sagt, väntat medan Nordiska Kammarorkestern och Kvartersteatern repat i omgångar. En och annan sång har vi sjungit också, men mest känns det som att vi har stått och väntat. Och stått. Tur att jag övade mig i stående under helgens jobb på Mässan. Det är helt sjukt jobbigt att stå.

Nu har jag kommit hem till mitt hem som bara är mitt hem i en vecka till. Jag kan inte bestämma mig om jag ska gå och lägga mig eller om jag ska börja packa den första flyttkartongen. Allt jag vet är att benen gör ont, fötterna gör ont, huvudet är tomt och ögonen är grusiga.

För övrigt har flyttfirman inte kunnat bekräfta flyttdag än. Och det är om exakt en vecka jag vill ut härifrån. Det gör mig så arg att man som fattig student är liksom överlämnad till den billigaste flyttfirman med den sämsta servicen. För sämst är den, servicen. Det hade kanske varit värt de 3700 kronorna extra att välja den snabba, trevliga flyttfirman? Nordic Moving ska ni hursomhelst akta er för, gott folk....

När man var ung och jobbade i butik, då var det minsann inget problem att stå upp i tio timmar. Inte heller att stå upp i tio timmar i ljuset av starka spotlights och samtidigt vara trevlig och säljande och alert.
Ett pass i Allt om Vins monter på mässan Det Goda Köket igår och mina ben är fortfarande som spaghetti. Trots att jag har sovit en hel lång natt.

Men nu är det bara att ta nya tag. I dag blir det ett kort pass, sedan en runda bland de andra montrarna på mässan och så Winnerbäck ikväll. Nu kör vi!

Rafael -förlåt, jag vet inte hur din kommentar lyckades försvinna. Den räknades i alla fall, innan den försvann!

Yes we did it. Tenta avklarad. Nu Stockholm, jobb på DetGodaKöketMässan i Älvsjö och Winnerbäck. Om hans keyboardist repar sig till söndag, vill säga.

GE OSS GODKÄNT PÅ TENTAN SNÄLLA LÄRAREEEEE!!!!

Okej, det är tydligen Linnea på hästbilden. Men vadå, är den andra personen FRIDA??

Hahaha, här trodde jag att jag fångat två hästkillar på bild, hohohoo!

Nu är det sovdags. Tenta imorgon och det är ett stort skämt. Ingen vet vad man ska plugga på, alla är hysteriskt ovetande och alla vill bara ha godkänt. Ge oss bara en lätt tenta och varsitt AAAAAAA. Okej? Tack och adjö.