Poetry reading - part one
Hemma i Stockholm hittade jag mina gamla dikter från gymnasietiden. Här är en av dem. Skönt att inse att man på fyra år har blivit av med åtminstone ett problem:
22 juni 2004
Att kliva av bussen,
Att möta Eva i receptionen
Och sätta sig i den gråa Volvon.
Alltid denna ångest.
Skuldkänslan när man inser att man gjort fel.
Osäkerheten - skulle jag lämna företräde där?
Lärarens tystnad som man aldrig vet betyder bra eller dåligt.
Rädslan när man i sin säng inser att det bara är tre veckor kvar till det stora provet.
Längtan efter att om tre veckor kan jag vara lyckligast på jorden.
Eller olyckligast.
Hopplösheten vid tanken på att behöva göra om hela uppkörningen.
Det är då jag inser,
Att för första gången i mitt liv,
Står inte "pojkvän" högst upp på önskelistan.
Utan där står körkortet
Och kastar ångest över mig.
