"Hemma!"

Efter vissa packningsbekymmer, en lång, underhållande bilfärd med Johan och Elin och alldeles för mycket morotskaka i Gävlebro (Girig-Elsa grävde länge för att få fram den största biten som hon sedan inte orkade äta upp...) var man slutligen "hemma" i Sundsvall igen. Första känslan var glädje över att lägenheten stod kvar, hel och ren och utan larver eller flygfän i skafferiet. (som hemma hos till exempel Christian)
Hetsig som man är kunde man inte bara sätta sig ner, njuta av att vara hemma och vila upp sin träningsvärk.
Näpp. Mycket att stå i.
Sortera post (mycket post blir det på två månader!)
Skure kylskåpet (det luktade suspekt)
Storhandla mat
Laga chevre-lasagne och frysa in matlådor.
Inviga Soda Streamern (mmm!!)
Ladda ner ny musik
Ladda upp bilder på Facebook
Rensa ur garderoben på gamla kläder att donera till Myrorna
Packa upp (tråkigaste sysslan ever)
Rensa bort gamla smycken att donera till Myrorna

... men NU ska jag snart åla mig ner i min BREDA sköna säng. Den har saknats ska ni veta gott folk.
GODNATT!

Alla var där!

Fick tack vare Andrea gå på prisutdelingen av Polarpriset i Konserthuset idag, som såkallad "seat filler". Ett ord jag helst inte vill ens ta i min mun eftersom det låter som man verkligen bara är där av en anledning. Att fylla en plats så det ska se bra och fullt ut i TV. Vilket i ochför sig är sant. Om man ser det från arrangörens sida. Ser man det från min sida var anledningen en helt annan. Att spana på kändisar såklart!

Och oh boy fick man kvoten fylld.
Alla var där. Bokstavligt talat. En ohygglig blandning kändisar från alla tänkbara kategorier:
Kungligheter: Kungen, Drottningen och Vickan.
Politiker: Fredrik Reinfeldt, Maud Olofsson, Ulrika Schenström
Skådespelare: Eva Röse, Eva Fröling, Loa Falkman
Konstnärer: Ernst och Helene Billgren
B-skådisar: Hon som spelade Angelica (hette hon så?) i Skilda Världar...
TV-folk: Lars Adaktusson (pratade med mig!), Björn Gustavsson och hans yngre bror
Modeller: Caroline Winberg (obehagligt långa och spinkiga ben. Hu!)
Artister: Marie Serneholt och Måns Zelmerlöw (Snyggaste paret alla kategorier), Eagle Eye Cherry
Lönnfeta ex-fotbollsproffs: Tomas Brolin
"Icke-kändisar": Nån tjomme från "När och fjärran" plus hallåan på TV 4 - ni vet han blonda som ser ut som en 13-årig flicka? De kvalificerar sig inte ens som Tv-folk i mina ögon...
Och så Michael "Bindan" Bindefeldt då. Var är han inte med?

För övrigt insåg jag ett par saker under timmen på Konserthuset:
1. Pink Floyd borde man ladda ner lite mer musik av.
2. Klassisk opera KAN vara riktigt hörvärt.
3. Andreas Kleerup är HET! (och tydligen tillsammans med modellen Elsa Hosk. Dags att prova en annan Elsa kanske?)
4. Titiyo har och kommer nog aldrig att sätta på sig en aftonklänning.
5. Kungen är fan inte lång. Nästan så att jag missade honom.
6. Fredrik Reinfeldt har humor. Alternativt en duktig pressekreterare som skrivit hans tal.

12 timmar to go

Av mitt sommarvikariet som sportreporter på Gotlands TIdningar återstår nu endast 12 timmar. Om en timme kommer Per och håller mig sällskap, vilket uppskattas. Få platser känns så tomma som en öde lokaltidningsredaktion. Japp, det är bara jag som jobbar här idag. Liksom igår (förutom under en kort stund då jag hade sällskap av foto-Krister och Yvonne)
Öde öde öde.
Men jag satte iallafall inte igång larmet såhär under min sista helg. Det hade annars varit ett fint sätt av avsluta på.

Tidigt imorgon går båten mot Stockholm, och några dagar senare är jag tillbaka i min underbara lägenhet i ghettot i Nacksta i Sundsvall. Jag hoppas att ingen har brutit sig in i den eller eldat ner den eller något annat dumt. Det skulle göra mig mycket ledsen.

Nu ska här skrivas in division V-resultat så tangenterna  glöder.

Lite ilska har ingen dött av

Okej, man ska inte strö salt i såren och jag ska inte KLAGA på Susanna Kallur för sanningen är att det bara är jäkligt synd om den ekorrliknande flickstackaren.

MEN jag måste få förvånas över hennes reaktion när hon stod rakt på näsan efter den allra första häcken i dagens semifinal. Hon kikar upp, förvånad, omtumlad, chockad säkert. Därefter klämde hon fram ett par tårar.

Men var fanns ilskan?!

Bara tanken på att själv ha laddat i fyra år, proppat i sig värktabletter och tjatat rehab för att ta sig till OS och därefter springa på en kanontid i försöket men sen SNUBBLA och missa finalen på grund av detta.
Jag hade svurit, slagit till kinesfunktionären som kom fram, örfilat mig själv och lämnat arenan med ett vrål.
Av ilska. På mig själv.

Lite ilska och jävlar anamma kanske skulle bidra till några svenska medaljer.
Lite som Ara Abrahamian ungefär. Där har vi en kille som uttrycker sina känslor. Även om han "hade släppt det" dagen efter.

Mer ilska åt svenskarna!

Winnerbäck i bilder

Förra lördagen hade jag, Johanna och 19 000 andra en intim date med Lars Winnerbäck på Zinkensdamms IP. Som ett mirakel upphörde monsunregnet strax innan Lasse äntrade scenen. Det är musikens krafter, det.

Puckelryggade Elsa
  Johanna - välutrustad med stövlar  Utspädd öl och mina russintår Blöt men glad ändå Markus Krunegård värmer upp den blöta publikenUppladdning med Miss Li, en snygg regnbåge och många regnponchos  Lasse in actionBlöta bästisar  Schysst ljussättning       

Albin...

Under vikariefesten hemma hos Emelie dök Britneys låt "Toxic" upp på spellistan. Albins kommentar:
"Det här är fan den bästa låt som någonsin gjorts!"

För er som inte känner Albin ska ni veta att detta uttalande inte helt stämmer överens med hans stil i övrigt. För ökad förståelse bifogas en bild.

Albin hjärta Britney

Arbetsskadad?

En gissning är att man har redigerat för mycket när man försöker knyta en rosett på sin klänning, inser att den såg bättre ut innan och tänker "Jag ångrar bara. Ctrl+Z"
Nej det funkade visst inte i riktiga livet. Men visst hade det varit praktiskt?

Klänningen är förresten en ljuvlig korallröd tubhistoria från Ted Baker. Ordinarie pris 1999. Reapris 499. Glädje i en liten ask. Eller i det här fallet en shoppingkasse från Julia Hultgren.

Ny klänning, Timo Räisinen och rosé. Nu är det fest. Vikariefest närmare bestämt. Let's make it happen, fellows...

Ett litet lyckopiller...

...hittade jag i dag! Jag fördrev lite arbetstid med att läsa igenom min käre klasskamrat Christians blogg http://demiurgen.se/ och hittade detta inlägg från slutet av februari:

För att jag känner mig som en insekt.. en jobbig jävel som irriterat flyger omkring... precis som de små krabaterna som våldtagit mitt skafferi...vilka Elsa så snällt (och glatt) sög upp med Malins dödsdammsugare. Men jag är inte den som är den och gav henne en påse julté som ren terapi... Jag hoppas det fixar sig för Elsa i övrigt... hon är en bra tjej.
2008-feb-22 @ 00:16


Det riktigt stack till av värme i mitt lilla lidingöhjärta. Plötsligt saknar jag Christian som på sin breda skånska säger något kärleksfullt i stil med "Du är ju dum i huvet".
See you in Sundsvall, Chris.

En sneakpeak...

...in i ett av öns hockeylags omklädningsrum fick jag idag! Tyvärr var alla spelare påklädda och ungefär 19 år gamla. Men dock!

Krav från kollegorna

SMS från Trav-Simon: Grym blogg dude
Några timmar senare kommer Trav-Simon in på sportredaktionen och nämner bloggen.
Lill-Nisse: Ja, men den är lite dåligt uppdaterad.
Trav-Simon: Ja, jag skulle vilja läsa mer detaljer om vad du gör på dina dejter...
Lill-Nisse: Och jag efterfrågar lite kortare inlägg

Herregud vilka krav. Så framöver blir det mer frekventa inlägg fyllda av date-detaljer. Nöjda då, pojkar?

Trav-Simon måste förresten ordna upp sina dirty buissness som han har med flera av tjejerna på sitt andra jobb. Det har chefen sagt åt honom. Eftersom de har personalfest imorgon. Han kanske borde starta om blogg om alla tjejerna och hur han "använder" dessa (hans eget uttryck, ja)...


OS är igång!

Japp, det är sant. OS har startat.
Jaså, du hade inte heller märkt det? Det är av den enkla anledningen att Sverige är ganska dåliga och inte har utmärkt sig något särskilt.
Förutom Emma Johansson då. Det var rätt coolt.

Däremot har Hemseortens Ridklubb tagir både silver och juniorbrons i körning. Det ni. Mumma!


Dödsskräck i en liten ask

Om två minuter ska jag iväg på trav. Gotlandslöpningen, öns stora travfest och jag har aldrig satt min fot på en travbana. Hästar, det kan jag, men TRAV?? Alla vet ju att travfolk är en egen sort som förmodligen halshugger en om man råkar skriva fel namn på någon uppfödare eller pålle. Alla vet att trav är en hel vetenskap endast ett fåtal människor förstår sig på, och att jag icke är en utav dessa.

Jag är dessutom ensam på sporten, kommer att komma tillbaka tidigast halv tio och ha världens stressigaste timme på mig att skriva ihop och redigera börssidan.
Jag är livrädd.
Jag vill bara att klockan slår 23 och jag får cykla härifrån och möta upp mina tre kära vänner som kommer med båten. Om jag inte överlever kvällen beror det på att jag dött av skräck för att uppröra hela travsverige.