Dödsskräck i en liten ask
Om två minuter ska jag iväg på trav. Gotlandslöpningen, öns stora travfest och jag har aldrig satt min fot på en travbana. Hästar, det kan jag, men TRAV?? Alla vet ju att travfolk är en egen sort som förmodligen halshugger en om man råkar skriva fel namn på någon uppfödare eller pålle. Alla vet att trav är en hel vetenskap endast ett fåtal människor förstår sig på, och att jag icke är en utav dessa.
Jag är dessutom ensam på sporten, kommer att komma tillbaka tidigast halv tio och ha världens stressigaste timme på mig att skriva ihop och redigera börssidan.
Jag är livrädd.
Jag vill bara att klockan slår 23 och jag får cykla härifrån och möta upp mina tre kära vänner som kommer med båten. Om jag inte överlever kvällen beror det på att jag dött av skräck för att uppröra hela travsverige.
Jag är dessutom ensam på sporten, kommer att komma tillbaka tidigast halv tio och ha världens stressigaste timme på mig att skriva ihop och redigera börssidan.
Jag är livrädd.
Jag vill bara att klockan slår 23 och jag får cykla härifrån och möta upp mina tre kära vänner som kommer med båten. Om jag inte överlever kvällen beror det på att jag dött av skräck för att uppröra hela travsverige.
Kommentarer
Trackback