This is the shit. My shit.

Söndag 08.30: En morgonpigg Elsa med en 40-kilos systemkamera från 1943 typ, släpar med sig en bakfull Emma på bilutflykt till Bunge, och de nationella körtävlingarna. Emma klagar på kyla, trötthet och hunger. Elsa slänger sig in i tistlar och flyttar på ungjävlar för att få till en hygglig bild på galopperande shetlandsponnyer i ett vattenhinder. Inte förrän Emma får halvsova en stund i bilen och sedan klappa en mjuk ponnymule skiner hon upp och återgår till sitt vanliga, glada jag.

Tillbaka på redaktionen lyckas Elsa skriva och redigera ihop hela sin text och sina bilder utan större ingripande från sina mentorer Per och Carl-Henrik. Hon får till och med beröm för sina bilder.

Dagens enda fråga är varför både kameran, bildvisningsprogrammet OCH skrivaren stötte på problem som de aldrig stött på förut, när Elsa hanterade dem. Självklart försvann den där höjdarbilden som borde varit med i tidningen. Emma är enda vittne på att den bilden faktiskt existerat. Måste vara något slags magnetfält Elsa utstrålar. Eller bara dålig karma. Tur att man inte är buddhist.

Fotnot: För alla som inte förstår det roliga med rubriken hänvisar jag till min Bibel - filmen Yrrol.