This is the shit. My shit.

Mallan: -Hur är tåget?
Elsa: -Otroligt upphetsande. Tjuvläser Aftonbladet över axeln på min granne

Diskussionen byter ämne. Kärlek är temat.

Elsa: - Man ska akta sig för att bli kär. Det är nog det viktigaste jag lärt mig sedan jag flyttade till Sundsvall.
Mallan: -Jobbigt blir det hursomhelst, det blir det ju alltid!
Elsa: -Word
Mallan: -Det som inte dödar härdar, iallafall
Elsa: -Med andra ord borde jag vara sjukt härdad och stark. Och det är jag ju...Hrmm
Mallan: -Sant... Det stämmer kanske inte riktigt. Man blir väl bara cynisk, rädd och förlorar hoppet. Det är orättvist.
Elsa: -Inte fan vågar man bli kär igen, inte. Eller lita på en karl. Jag känner att den här konversationen kommer att ligga till grund till ett blogginlägg
Mallan: -Tur att det kommer något vettigt ur vår misär!
Elsa: -Precis. Efter regn kommer solksen och så vidare. Bullshit egentligen. Jag är hellre bitter!
Mallan: -Me too. Vi måste börja använda paraply så vi inte blir så jävla dränkta hela tiden!
Elsa: -Korrekt. Det är iallafall vår här. Alltid något!
Mallan: -Låter onekligen nice. Jag har fyra timmars bussfärd framför mig nu. Jag köpte dock en egen Aftonbladet :)
Elsa: -Lyxigt. Jag snodde med mig grannens tidning från tåget
Mallan: -Helt rätt

Slutsats:
1. Jag och Mallan lever för kärleken...
2. Ordspråk är sällan sanna
3. Skillnaden mellan mig och Mallan är att hon betalar för sina medier. Jag snor mina.