This is the shit. My shit.

Är det kallt får man värma sig. Har man inget varmt duntäcke får man helt enkelt dra sin man över sig. Inte sant, Holland?

Praktikplatserna började ringa redan idag och halva klassen har redan praktiken spikad. Själv har jag en intervju inbokad, så det blir att fara till Stockholm i helgen.

Att cykla går inte längre för det är snorhalt på marken.

Jag och fyra andra från kören gick vidare till Körslagets slutaudition. Så om två veckor ska vi se om Lagaylia Fraser vill ha oss i sin tv-kör.

Och så snöar det.

Snart ska jag iväg och filma en balettdansande kille och intervjua honom om manlighet.

Om exakt 10 timmar är det slutgiltig deadline. Då plockar Pelle in lådan och börjar sortera breven som ska iväg till medieföretag, de flesta i Stockholm. Det råder allmänt kaos och ångest i klassen över dessa praktikbrev. En A4 för att övertyga tv-kanaler, tidningar, magasin, radiostationer och produktionsbolag att just den HÄR journaliststudenten skulle de ha stor nytta av att ha som praktikant. Allt från referenser till storleken på kuverten har diskuterats i J-husets lokaler under dessa dagar.

Själv känner jag mig ganska lugn, för breven blev klara i helgen. Både Mamma och Pappa har läst och kommenterat, och jag tror faktiskt att jag har en chans på åtminstone två av ställena.
Men det lär jag väl få äta upp.
När inte en endaste redaktion har ringt och jag står utan praktikplats och till slut tvångsplaceras på Gruvbladet i Kiruna.

Idag skulle jag hursomhelst skriva ut mina brev. Eftersom jag glömde kolla skrivarinställningarna kom mitt ansökningsbrev ut på en A3-sida, med ett gigantiskt Elsa-ansikte längst ner. Kanske vore det inte så dumt att skicka in en jätteansökan. Då lär de i alla fall lägga märke till en.

Mallan har tagit sig ur bloggdvalan och till och med startat en NY blogg. See for yourself at http://schjukt.blogspot.com

1. Praktikansökningsbreven
2. Dubaiartikeln
3. Tanken på nästa kurs ("politisk kommunikation", smaka på ordet)
4. Bristen på matlagningsinspiration
5. Värken i axlarna

Frågan man aldrig trodde att man skulle få från en straight kille:
- När du kommer till Stockholm, kan du lova att vi går och ser Sex and The City då?
Det finns hopp om en bättre värld, folk.

I dag passerade jag en brevbärare i färd med att tömma postlådorna på Stora Torget. Jag, som hade två brev att lägga på (en sensation i dagens elektroniska samhälle!) gick fram och ställde den begåvade frågan:
- Håller du på att tömma?
- Japp, det är tidig tömning, svarade brevbäraren som om det var den naturligaste saken i världen.
Klockan var 16.30. På lådorna stod att de skulle tömmas 18.00.

Vadå tidig tömning? Får de verkligen göra så? Innebär detta att om jag inte passerat lådan just då hade Farmor inte fått  födelsedagskortet på sin födelsedag? Kan Posten helt sonika bestämma själva vilken tid de känner för att tömma lådorna?
Lågt i så fall. Riktigt lågt.

Nej, jag drunknade inte. Däremot var jag med om en otursam incident på väg till simhallen. Hade precis passerat Sveakiosken och cyklade upp på en trottoarkant när min överfulla cykelkorg fick sig en knuff och spottade ur sig påsen som min matlåda låg i. På något magiskt sätt lyckades påsen veckla upp sig, matlådan flyga ur och locket av. Jag såg min lunch (tagliatelle, köttfärsbiff och sås) få sig en luftfärd och landa bland de frostiga löven. Hej då, lunchen.
"Jaha, nu har jag i alla fall något att skriva om i bloggen i dag"
Jag kan inte annat än anta att jag bara har dålig matlådekarma. Två dagar och två olyckor där jag eller någon anann förlorar sin lunch. Det kan bara inte vara en slump! I morgon ska jag som tur är inte till skolan och behöver med andra ord inte befinna mig i närheten av en endaste matlåda. Då KAN faktiskt inget ont hända!

I går råkade en tjej tappa sin lunchlåda i golvet vilket resulterade i att hennes köttfärssås hamnade ungefär överallt. Inklusive på min jacka och min tröja. Därför fick jag gå upp extra tidigt i dag för att tvätta. Inte helt okej.

Vi hoppas på en mindre olycksdrabbad dag i dag. Nu ska jag gå och simma. Ska göra mitt bästa för att inte drunkna.

Jag är totalt fast i Bonde söker fru. Det väcker så många känslor och analyser i min annars halvdöda hjärna. Till exempel:
1. Varför är bögar alltid snyggare, trevligare och allmänt mycket härligare än straighta? Kolla bara på Peters killar. What a waste of good looks!
2. Per - är det NÅGON som förstår vad människan säger på sin grötiga skånska? Frida Nilson och andra inbitna skåningar räknas inte.
3. Hur har Hanna hunnit bli bonde?! Tjejen är ju 21!
4. Magnus är inte riktgt sympatisk. "Du är lite knubbigare än vad du såg ut på korten, men några kilo gör man sig lätt av med" Ska han säga, med sin blekfeta överkropp...
5. En ny programidé: Ensam Pappa söker. Jag hade lätt anmält mig om det fanns en het småbarnspappa med. Förutsatt att han bara hade ett barn. Ett trevligt barn.

Slutligen tror jag att Peter sammanfattade vad alla singlar någon gång tänker:
-Jag längtar efter någon som frågar "hur har det gått för dig idag?" och verkligen menar det.

Over and out!

Det mest positiva i mitt liv just nu:
Prison Break har börjat igen.

...så vill jag verkligen träna. Jag vill promenera, springa, spela innebandy. Men nej, det gick visst inte. Eftersom varje steg jag tar smärtar något oerhört på grund av tidernas största, blodigaste, mest svidande skavsår som placerat sig på min lilltå efter en lördagkväll i mina nya högklackade från Dubai.

Vad jag försöker säga är att världen är emot mig just nu.

Denna normalt sett karaktärsfulla unga kvinna verkar ha tappat all sans och vett. Från att ha ätit nyttigt och GI-vänligt är det nu cola, chips och godis som kantat helgen. Innebandyträningen har bytts mot tupplurer framför tv:n och den fattiga studenten som jämförde öresskillnad på äggen har spenderat hundralappar på hudcreme. Som hon inte ens behövde!

What can I say - jag skyller på att artikelskrivandet som aldrig riktigt händer tar knäcken på mig och det verkar liksom inte finnas tid till något annat än att äta onyttigt, sova och framför allt klaga. Och addera till detta en påstridig försäljerska som angriper detta instabile psyke. Så självklart lade jag över 400 kronor på en concealer, en hudcreme och en hudolja! Till mitt försvar använder jag mig av argumenten:
1. De var från Body Shop så jag har bidragit till en bättre värld eftersom de är rättvisemärkta, inte testar på djur och allt sånt där som är så bra.
2. Hudcremen kommer att se otroligt bra ut på min badrumshylla. Kolla bara vad snygg hon är, min nya japanska körsbärsdoftande bästis!

Min kropp verkar ha återgått till det pubertala stadiet av livet då armar och ben inte riktigt gick att kontrollera utan gärna flög iväg lite som de själva ville. Igår lyckades jag nämligen med följande:
♦ att slå pannan i hallväggen
♦ att slå bakhuvudet i telefonjacket i skolans telefonhytt
♦ att gå rakt in i dörren bredvid Kerstins krypin
♦ att slå handen i dörren till cykelförrådet
♦ att slå hakan i dörrposten till klädkammaren
Jag som trodde att jag befann mig närmare klimakteriet än puberteten...

De nya journaliststudenterna, som av många 07:or och 06:or kallades "tråkiga" under nollningsprocessen, har nu shapat upp och varit ambitiösa nog att skapa en både fyndig och ganska snygg blogg. Inte nog med det, de har även lagt ut länkar till alla oss övriga journaliststuderandes bloggar. Cred till Elit 58 för det ihärdiga surfandet som resulterade i denna långa lista. Om de fortsätter vara lika ambitiösa fram till nästa års grävkurs kommer de att ta sig långt. Kanske ända till Dubai...
See for yourself at www.e58.se

Ful, töntig kille i fula glasögon på Kåren ikväll: Alla tjejer är divor!!
Jag (som råkade gå förbi och kanske inte var ämnad att höra diskussionen): Är alla tjejer divor?
Ful, töntig kille i fula glasögon: Ehhh, jaa, eller asså... jag menar. typ... ehhh jo....eller....
Jag: Släng brillorna, skaffa en vettig skjorta och gå någonstans och get some!
Jag kanske var väl hård, men ärligt talat. Okej om man inte får ragg. Men skyll sig själv den som inte ens försöker. På kåren typ. Där är det kört. Det vet alla vid det här laget.

I mosre 03.00 svensk tid gick vi upp efter tre timmars sömn och lämnade hotellet i Dubai. Sedan dess har vi rest, rest och rest. Suttit, suttit och suttit. När jag nu ramlade in i mitt hem i Sundsvall kände jag mig stupfull. Jag som inte rört alkohol på en vecka. Allt snurrar, benen känns darriga och allt jag gör går liksom lite sämre och långsammare än vanligt.
Nu ska jag därför däcka i sängen, sova som ett barn, åka och lämna tillbaka hyrbilen imorgon innan skoldagen drar igång. Egentligen vill jag bara krypa in under en sten och inte komme ut på en tre-fyra år. Men what do you do.

Men hur var Dubai då??
En annan dag. En annan dag....

Bildjournalisten Lisa ringde idag: Ska du ha med din kamera till Dubai?
Jag: Ehh, jaa?
Lisa: Synd. Ska inte jag få låna den istället?
Jag: Varför det? Du har ju en egen kamera?
Lisa: Ja, men jag behöver fota under vattnet.
Jag: Jaha, var då?
Lisa: Vi ska åka till äventyrsbadet i Örnsköldsvik på söndag...

Ja, för ett sådant tillfälle är det klart att jag lånar ut kameran. Jag menar Dubai - hur märkvärdigt kan det vara?

Sammanlagd tid jag har pluggat till morgondagens tenta: 6 timmar. Max.
Timmar kvar tills flyget går: 24,5
Procent av min hjärna som fungerar normalt: 2. Max.
Odds för att jag klarar tentan: Låga
Antal timmars sömn jag fått denna vecka: 12?