This is the shit. My shit.

Min kropp verkar ha återgått till det pubertala stadiet av livet då armar och ben inte riktigt gick att kontrollera utan gärna flög iväg lite som de själva ville. Igår lyckades jag nämligen med följande:
♦ att slå pannan i hallväggen
♦ att slå bakhuvudet i telefonjacket i skolans telefonhytt
♦ att gå rakt in i dörren bredvid Kerstins krypin
♦ att slå handen i dörren till cykelförrådet
♦ att slå hakan i dörrposten till klädkammaren
Jag som trodde att jag befann mig närmare klimakteriet än puberteten...