This is the shit. My shit.

Efter att ha sett filmen Love, Actually för ungefär etthundratrettionde gången slog det mig återigen att det är en av världens absolut bästa filmer. Jag vet inte hur många gånger jag tänkte "Åh, den här scenen är det bästa i hela filmen!". Det är något med brittisk film. Och med Hugh Grant. Which reminds me of att jag snart måste se Om en pojke igen...