Gårkvällens mest underhållande

En kille kom fram utanför Sturehof och frågade Mallan:
-Får man SKELA en cigg?
-Skela?! skrattade jag
-Ja, skela. Eller... sno då?
- Hoho, skela, det är ju sånt man gör med ögonen!!
skrockade jag.

Trodde väl aldrig att jag skulle kunna skratta så åt mina egna stockholmsbröder. Ho ho ho!

Johan hjärtar inte Elza. Med Z.

Jag läste min dagbok från sexan. Jag var 12 år och dödskär i Johan i parallellklassen, trots att jag aldrig pratat med killen. Varenda dag skrev jag nya stycken om hur han tittat på mig eller inte, hur Pamela ringt honom och låtsas vara jag, hur Johanna ringt honom och frågat om han gillade mig. Hur vi skrev Elza (som jag så moget stavade med z på den tiden) och hjärtan på hans skåp, hur jag mailade honom och frågade om vi skulle gå på bio. Huruvida han skulle välja mig eller min bästis Elin när hon till min besvikelse kom på att hon också var lite kär i honom. Och så vidare, och så vidare.
Min värld snurrade runt denne Johan. Jag kunde hans föräldrars bild registreringsnummer, jag hade hinnat mannen i mina drömmar och jag spelade Mariah Carey-Without You på repeat. Jag verkligen jagade honom genom mail, telefonsamtal och kompisar. Men fick aldrig något riktigt svar på vad han egentligen tyckte om mig. (Fast vi dansade tre tryckare på Källängsdiscot!)

Tills en dag då bomben kom. Ett mail från mina drömmars karl:
"Hej. Du vill ju veta om jag tycker om dig eller inte och här kommer svaret: JAG ÄR INTE INTRESSERAD AV DIG!!!!!!!!!!!!!"
/Johan - the great"

Tänk om vuxna män kunde uttrycka sig så tydligt? Förutom den överlägsna slutklämmen, då. Den var ju bara elak.

22 year old virgin

I dag blev jag av med oskulden. Den välkända gå-på-bio-ensam-oskulden, alltså. Efter en synundersökning hos Micke på Synsam i Lidingö Centrum (jag behöver nya glasögon) åt jag lunch i min ensamhet (fast i ofrivilligt sällskap av massa lattemorsor, men de förtjänar ett helt eget inlägg) och var sedan på billig elevbehandlingsmassage på Axelsons (Trevliga Heidi knådade mig i 55 minuter och tillgodosåg därmed dagsbehovet av kroppskontakt som tydligen ligger på 45 minuter).
Därefter kunde jag inte riktigt få nog av mitt trevliga sällskap så jag köpte mig en biljett till eftermiddagsvisningen av Mammut på Saga (är det inte sådant som på fint språk kallas för matiné? Det låter så häftigt härligt 50-taligt, tycker jag!).
Det var en spännande upplevelse. Jag och pensionärerna. (För vem annars har tid att gå på bio 15.30 en onsdag?) Och en grym film.

Jag känner mig upprymd av denna fantastiska prestation. Och jag kommer förmodligen aldrig att vilja gå på bio med någon annan än mig själv igen. Mersmak, helt enkelt.

Gräm, gräm

Okej, det är dags att erkänna vad ni kanske inte alla visste om. Jag är en hästnörd. Som åttaåring började jag i ledgrupp och träffade på min första kärlek - en vit, smågrinig valack vid namn Nero (som ironiskt nog betyder svart). Under de följande 12 åren ägnade jag mig åt skänkelvikningar, galoppfattningar, halvhalter, ryktning, barbackaridning, luciatåg till häst, manryckning, stallgolvssopande, broddning... Nu har det gått ett par år sedan jag slutade rida, och jag saknar det som fasen! Så fort jag ser en häst får jag en liten tår i ögat och minns alla fina stunder med Pirren, Marren, Eliza och de andra.

Så jag bestämde mig för att lägga mina surt förvärvade sparpengar på att börja rida igen! Efter ett litet mail till min gamla ridskola (som har bytt ut varenda pålle och i princip hela personalen sen jag var där senast) fick jag svar att ja visst, det finns plats för hästsuktande Elsa i en grupp. Jippie, jag ska få rida igen!
På torsdagar klockan 17.30.

Fan. Fan. Fan. Fan. (Tack för lånet, Thåström.)
Om jag jobbar till fem är det fysiskt omöjligt att tio minuter senare befinna sig på Stockby Ridcenter för samling. Omöjligt. Så jag grämer mig. Gräm, gräm, gräm.

Cause you've got growing up to do

Annika: Tänk, snart sitter vi där; du, jag och Anna, färdiga journalister, läkare och psykologer. Helt sjukt!
Jag: Jaa, det är lite sjukt.
Annika: Färdig journalist, läkare, psykolog...
Jag: Mmm
Annika: Journalist, läkare, psykolog...
Jag: Värsta statusyrkena
Annika: Det var det jag ville höra!


Jag ser fram emot praktiken

Min blivande kollega om min blivande praktikplats:
-Det är världens bästa arbetsplats, jag visste bara inte att man kunde ha så många fikaraster!

Bådar gott :)

Vis av erfarenhet

Dumma grejer att göra på fyllan:
- Beställa en mojito när man redan druckit tillräckligt. Och en Gin och Tonic. Och en White Russian. Och en Cosmopolitan...
- Hoppa över tunnelbanespärren för att hinna med tåget. I högklackat.
- Ta för givet att taxichauffören hittar hem till dig. Det gör han inte.
- Tappa ett smörat Digestivekex på golvet.
- Bita sig i tungan för att man tror att det är en ostbit.
- Försöka kräkas när man egentligen bara behöver spotta upp lite slem.

Om nio dagar...

...flyttar den fulländade trion in på Hornsgatan! Då jäklars blir det rödvinsdrickande, sällskapsspel, analyserande av det manliga släktet, levande-ljus-middagar, picknickar, bakispizza och söndagspromenader för hela slanten! Weeee, I'm so excited!


Kärlek!

Crazy Converse-ation

Dags för onsdagsutgång, bråttom till bussen, rusar ner i källaren där Mamma och Pappa sitter framför Rapport.
Jag: Hej då, jag går nu!
Mamma: Vad fin du är, ha så roligt!
Pappa: Ta inte på dig gympaskor!
Jag: (redan halvvägs upp för trappen igen)
Nää då, jag ska inte ha gympaskor! Hej då!

Utanför ytterdörren inser jag vad min far just sagt. Och vad jag svarat. Vadå gympaskor? Varför skulle jag ha satt på mig gympaskor? Jag är liksom inte tjejen som går ut i Converse, och det vet min far mycket väl. Menade han för att det kanske var halt ute? Högklackade stövlar är ju snarare halare än gympadojjor.
Vad menade han egentligen? Och varför svarade jag som att det var den naturligaste frågan i världen?


Hur jag tog mig hem från Sundsvall:

- Gick upp klockan sex
- Tog tåget till Östersund
- Vandrade okända jämtländska gator för att hitta till Hertz
- Hämtade en gratis hyrbil
- Letade efter handbromsen i en kvart (en knapp gömd på rattens vänstra sida. Idiotiskt)
- Körde isiga vägar till Sundsvall, hela tiden bakom en jättelastbil som var omöjlig att köra om och som stänkte snö och is på mig
- Packade in alla mina grejer i bilen och åt en smörgås
- Körde söderut och hann till Hudiksvall innan snöovädret kom. Därefter konstant snöstorm, snöslask, snövallar på vägen och två meters sikt hela vägen till Stockholm.

Jag dog ungefär fem gånger. Värst var det när en stor lastbil körde om mig (jag låg i 90 och han brände om i vänsterfilen där det låg tio centimeter snöslask typ) och skvätte upp en flodvåg av slaskvatten över min stackars Volvo. Jag såg absolut ingenting, släppte bromsen och hann tänka "nu dör jag, hej då, livet!" innan vindrutetorkarna (som gick på högvarv) äntligen fick bort vattnet.

Vidrigt. Jag som ändå gillar att köra bil. Fy fan säger jag bara. Min värsta färd någonsin. Trots att Timo gjorde sitt bästa i cd-spelaren. (Låtraden "Drive dead slow, cause the road is slippy" kunde inte kommit lägligare)


I would just love one of these...

En Elsa-bil!



Eller kanske en sån här på väggen...


eller en sån här...


eller varför inte...


Ja, jag har väldigt långtråkigt idag...

Det här...

...kan vara det SÄMSTA jag har sett. Någonsin. Jag skäms å OTW:s vägnar. Supertöntiga och inte alls tv-vänliga Blondinbella shoppar nyårsklänning. Urk. See for your self:
http://se.youtube.com/watch?v=jrrGzTUa-YI&feature=dir

Question answered

Visst var Nicke nästintill dödssjuk. Efter timmar av telefonterror (jag skulle uppskatta antalet samtal till 10-12 stycken, och antalet SMS till två) kom livstecknet:
"Hej. Hälsar från Niclas att han inte åker till stockholm imorgon. Han har ögoninflammation och är på sjukhuset för medicin. Mvh niclas mamma."

Det här är väldigt roligt, främst för att jag i ett av sms:en kallade Nicke för Lillsnoppen. Och jag är inte helt säker på att Niclas mamma är bekant med den skämtsamma jargong jag och Nicke svänger oss med. (Och nej, jag har inte en aning om hur det förhåller sig med storleken på Nickes intimare delar, han är min kompis, for god's sake! Det var bara ett barnsligt, men ganska lustigt, sätt att inleda ett sms på)

Det är även roligt eftersom det återigen bevisar karlars svaghet. Enligt mina mycket säkra källor är en ögoninflammation inte mycket att medicinera mot, förutom lite salva. Och är han grumsig i ögonen kan ju alltid jag köra. Men han är tydligen så totalt sänkt att han inte ens kan öppna inkorgen på mobilen.

Som ni förstår har jag en väldigt stark längtan HEM till Stockholm. Så get well nu, klenis :)

Earth to Nicke

Min vän Niclas lovade i fredags att jag och all min packning (=en hel massa) skulle få åka bil med honom ner till Stockholm i morgon bitti. Enligt Nicke ska vi åka "väldigt tidigt". På gårdagens sms svarade han att han blivit "väldigt sjuk" och på följd-sms:et svarade han inte alls. I dag har jag ringt fyra gånger och messat en, men ingen respons. Min smått oroliga själ börjar nu röra på sig, eftersom väskorna står packade, kylskåpet är tomt och lägenheten städad och världen i princip håller andan i väntan på att jag ska lämna Sundsvall. Ingen mat, kläderna nedpackade, jag kan liksom inte riktigt stanna längre i denna övermöblerade lägenhet.

Men inget livstecken från Nicke. Och så himla dödssjuk kan han inte vara, för jag såg att han varit online på Facebook tidigare i dag.

-Var är du, Nicke Lilltroll?!

Min smått övermöblerade lägenhet i ett tidigare skede



Har brunetter roligare?

Det återstår att se...

Word.

-Är det inte dags att du hittar en kille som uppskattar dig?
Kunde inte sagt det bättre själv, Denkert :)


A-barn

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
fick jag på omtentan!
AAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!
Herr Shehata kanske fick dåligt samvete. Eller så är jag grymt bra på politisk kommunikation helt enkelt.
A!!!!


Hur man lär sig vilken minister som är vilken

Åsa Torstensson; Torsten - Skorsten - hänger ihop med hus och vägar = infrastrukturminister.
Sven Otto Littorin; har ett så konstigt namn att ingen vill anställa honom, alltså är han arbetsmarknadsminister.
Cristina Husmark-Pehrsson; hus och mark måste försäkras precis som vissa andra saker = socialförsäkringsminister.
Ewa Björling; kan vara släkt med Rickard Björling i vår klass. Och han gillar säkert att shoppa. Hon är såklart handelsminister!
Lena Adelsohn-Liljeroth; adelsdam (eller som Emma kallar henne, borgarkärring) gillar att gå på teater = kulturminister.

Piece of cake.

Oh my God vad jag är körd på tentan...

Känns det lite tungt just nu, kanske?

Svar ja.

-Vad har du gjort idag? -Tja, inget särskilt, skrivit en tenta och gått milen!

Omtentan är skriven och nu hoppas vi bara att det gick så bra som det faktiskt kändes. Dagens pärs var dock inte tentan, utan upptäckten av att när jag och Emma promenerat hem från stan (30 minuter) i snöslasket och var oerhört trötta, blöta och hungriga, hade ingen av oss en nyckel in till vårt gemensamma hem. Den ena nyckeln var hos Frida i skolan, den andra hängde så nära men ändå så långt borta innanför lägenhetsdörren. En litet missförstånd igår kväll ledde till att jag trodde Emma hade nyckeln, hon trodde att jag hade den.

Så det var inte mycket att välja på, än att dumpa matkassarna hos grannen Tommy och pulsa tillbaka till skolan (17 minuter), hämta nyckeln och sen vandra hem igen (17 minuter). Efter en kort uträkning kom vi fram till att vi idag promenerat 1,1 mil. Så vi tröstar oss med att våra rumpmuskler kommer tacka oss en dag för denna extremt ansträngande dag.

Nu dog vi lite i soffan med varsin tallrik mat. Lite glögg och Daimtårta på det så är man snart redo för sängen. Det där med att plugga till nästa tenta (torsdag) kommer liksom inte riktigt hända. Inte ikväll. Inte ikväll.

Hej jag heter Elsa och jag har inte mycket till liv för tillfället

Alternativ 1: Gå på Mallans och Robins fest som de självutnämnt till Årets Fest och umgås, kanske för sista gången på väldigt länge, med många av mina journalistkompisar.
Alternativ 2: Käka en fryspizza framför tv:n och därefter tillbringa kvällen med Jesper Strömbäck i knäet, insupande all hans kunskap om demokratimodeller, medievridning och hybridisering.

Som ni kanske listat ut med hjälp av rubriken blir jag kvar hemma ikväll. Och när jag säger att jag ska ha lektor Strömbäck i knäet menar jag förstås hans bok, och inte honom själv i egen hög person. Det skulle ju vara lite märkligt. Om han tillbringade lördagkvällen i mitt knä. Varför skulle han göra det, han har väl ett eget liv att sköta, liksom. Och jag tror inte jag skulle vilja ha honom i knäet en hel kväll. Inget ont om Jesper, men jag tror att det skulle uppstå en väldigt konstig tystnad. Och mina lår skulle nog domna efter ett tag. Trots att Jesper inte är någon tjocksmock.

Jag hoppas att ni inser hur mycket av mitt sociala liv jag offrar, och vilka konsekvenser det får, för att klara den här förbannade jävla helvetesomtentan...

Den Jesper som inte ska tillbringa kvällen i mitt knä:


Den Jesper som ska tillbringa kvällen i mitt knä:


Foto: www.miun.se och www.jesperstromback.com

It's Friday I'm a cucumber

Ytterligare en kväll med Gurkturnering med Fis-Lisa och Fantastiska (men aningen svårlästa, eller hur var det nu?) Frida ledde till en hel del barndomsminnens-snack. Till exempel dök de gamla klassikerna upp, som jag trodde jag delat med de flesta av er, men uppenbarligen inte. Så här kommer mina två absoluta höjdpunkter under barndomsåren.
(Jag hade som barn lite svårt med uttalet. Istället för f sa jag s, och v blev j. Vilket bidrog till följande roligheter.)

En pojke på mitt dagis pekade på min tröja med delfintryck och frågade:
-Vad är det för en fisk?
Jag: Det är ingen sisk, det är en jal!
Besserwisser redan då alltså.

Och en dag när jag var riktigt, riktigt arg på min far (som förmodligen hotat med att byta mig på den stora barnbytardagen på Åhlens) tittade jag besämt på honom och sa:
-Pappa, jet du? Du är så sul!

Ja, nu har ni förhoppningsvis fått er ett gott skratt såhär på nattkröken. För övrigt kan jag meddela att vi hann se både På Spåret och Let's Dance ikväll. Och spela Gurka förstås. Jag tror jag börjar bli beroende...


Hoppla!

Bloggen slog nytt besöksrekord igår! Det tackar och bugar och bockar vi för. Frågan är om det var Timo som gjorde det, eller puffen på Facebook. Andra teorier?
Nu har man varit vaken i fyra timmar. Man har ätit både frukost och lunch, pluggat ganska duktigt faktiskt och pratat i telefon med en flåsande Frida och en Emma som hade drömt konstiga saker om gotländska semesterhus. Och så har Frida N varit här och hämtat sin frukost. Eftersom hon glömde den här i all uppståndelse kring spelet Gurka i går kväll.

Det är nog dags för en dusch nu, och sedan en promenad in till stan. Skolböckerna får ligga tills ikväll. Då ska jag simultanläsa samtidigt som jag ser mitt livs första avsnitt av Let's Dance. Kanske. Jag vet inte riktigt om jag är så intresserad av att se kändisar jag inte tycker om göra bort sig på dansgolvet. Men jag ska ge det en chans. Om jag inte skulle se På Spåret istället. Där lär man sig ju iallafall något. Jag undrar hur min syster väljer en kväll som denna. Hennes största fredagsnöje är ju att titta på På Spåret, men hon har pratat varmt om Let's Dance länge nu, och förfarats över att jag inte sett ett enda avsnitt.
Så hur gör du i afton, Elin?

Kvällen då livet blev lite ljusare

Det som började med att jag och Frida N skulle korrigera våra texter hemma hos mig, slutade i en helt fantastisk kväll. Middag, godis, pepsi, chips, Lisa kom med mera chips, Timo-lyssnande och sen - genombrottet:

Vi upptäckte det otroliga kortspelet Gurka.

Fyra timmar tillbringades sedan hysteriskt skrattande vid mitt köksbord. Okej, det var inte bara spelet utan även våra underbara personligheter och vår humor som gjorde kvällen så komplett. Men Gurkan stod för en stor del av det. Klockan 00.00 satte vid deadline och det var jämt in i det sista, då Frida slutade som storgurka med 131 poäng.

Här finns reglerna för er som vill ha lika roligt som vi! Fast vi ändrade vissa regler, det blir alltid bättre så. Gurka med en tvist, helt enkelt.

Nu ska sista avsnittet av Prison Break äntligen ses.
Gute Nacht!

Jag tror att jag håller på att bli kär

Jag har en ny karl i mitt liv. Han har ett konstigt namn och konstiga kavajer. Han är inte överdrivet snygg och han sjunger lite halvfalskt, men han förstår mig väldigt bra.

Han heter Timo Räisänen och han har gjort en helt fantastisk coverskiva. Vad han har gjort med AC/DCs gamla hit är något av ett mirakel. LYSSNA!

Det är så det ska vara

En Frida, en Lisa, en Elsa, en magnum Chapel Hill Sparkling Chardonnay. Småberusade och ivrigt kommenterande Grammisgalans alla fula klänningar (Gry Forsell), fula outfits (Kleerup) och fulla artister (de flesta, med Håkan Hellström och Anna Ternheim i spetsen)

Jag kan tänka mig sämre sätt att tillbringa en onsdagkväll i Nacksta!

Borta bra...

...men hemma bäst. Det vill säga HÄR, i vårt blivande hem på Hornsgatan! Weeee! Mitt emot Marie Leveau, gångavstånd till Slussen och Götgatan... Förstår ni att jag vill flytta NU?!

 

Bajs eller bra

Saker som är bajs just nu:
• Omtenta i politisk kommunikation
• Tenta i samhällsjournalistik
• Att M åker hem till Stockholm
• Hostan som aldrig ger med sig
• Att Prison Break har säsongsuppehåll. Nu tvingas jag kolla på nätet med tjeckiska subtitles

Saker som är bra just nu:
• Bara en månad kvar till praktiken och flytten till Stockholm
• Timo Räisänens nya CD
• Att få träffa sina underbara journaliststudentkompisar igen
• Alla knästrumpor jag fick i julklapp
• Lägenheten på norra Europas mest förorenade gata är äntligen vår! Kontraktet är signed, sealed and delivered! Väkomna hem, mina barn :)


Bergsgatan 21:39

Fyra män i reflexvästar står och tittar ner i ett hål som en grävskopa gräver. Varför är det alltid så?

Why I miss living in Stockholm # 2

Ja, förutom han till höger då, för honom känner jag inte. Men tjejer som dessa växer inte på träd! ♥♥♥♥♥♥


Oh lucky us!

Thank God! säger jag bara att jag och Vickan övertalade de andra att det inte var värt kylan att gå på Lagaylias audition till Körslaget. Tacka oss, körvänner, för att vi slapp vara med och göra bort oss redan i andra utröstningen:

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article4114311.ab

Ja, jag älskar min Mamma men ibland är det skönt att slippa vara barn

Ja, det ska bli skönt att tillbringa vårterminen i Stockholm. Men just nu är jag väldigt nöjd med att få åka hem till Sundsvall. En anledning:
Mamma: -Det är klart att du aldrig blir frisk när du är ute och ränner hela tiden. Du far ju från det ena stället till det andra. Du borde nog stanna hemma och VILA. Har du druckit vatten? Jag tror inte att du HÖR DIN EGEN HOSTA.

Det är klart jag HÖR min egen hosta, den är ju fasiken I mig. Jag hör den förmodligen tre gånger starkare än alla andra. Host, host host.


Why I miss living in Stockholm # 1

Under en 20 meter lång promenad på Götgatan såg jag och Syrran idag:
En Johan Rabaeus (som tittade på mig. Han kanske trodde att han spelat mot mig och funderade på  vilken pjäs det kan ha varit i)
En Stephen Simmonds

Kändistätheten. En stark anledning att det ska bli underbart att bo i Stockholm hela våren.

Att vabba eller att inte vabba

Jag är förkyld sedan tre veckor tillbaka. Nu har jag äntligen fått penicillin och kortisonspray efter att doktor Wollin petat upp en kamera i min näsa. Såhär mottas sådan information av min Far:
-Jag har ringt Hans och Solveig och sagt att jag inte kommer på nyår, för jag ska vara hemma och vabba min sjuka dotter.

Hö hö hö. Som om lite penicillin skulle stoppa mig från att fira nyår. Hrmpf!