Blankt

Kören har repat i nio timmar. Eller rättare sagt, väntat medan Nordiska Kammarorkestern och Kvartersteatern repat i omgångar. En och annan sång har vi sjungit också, men mest känns det som att vi har stått och väntat. Och stått. Tur att jag övade mig i stående under helgens jobb på Mässan. Det är helt sjukt jobbigt att stå.

Nu har jag kommit hem till mitt hem som bara är mitt hem i en vecka till. Jag kan inte bestämma mig om jag ska gå och lägga mig eller om jag ska börja packa den första flyttkartongen. Allt jag vet är att benen gör ont, fötterna gör ont, huvudet är tomt och ögonen är grusiga.

För övrigt har flyttfirman inte kunnat bekräfta flyttdag än. Och det är om exakt en vecka jag vill ut härifrån. Det gör mig så arg att man som fattig student är liksom överlämnad till den billigaste flyttfirman med den sämsta servicen. För sämst är den, servicen. Det hade kanske varit värt de 3700 kronorna extra att välja den snabba, trevliga flyttfirman? Nordic Moving ska ni hursomhelst akta er för, gott folk....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback