R.I.P
I torsdags bestämde sig lilla Siw för att lämna oss. Efter åtta år som en självklar del av familjen Larsson var det dags att göra lillasyster Barbro sällskap i marsvinshimlen. Hon låg med tassarna och huvudet i min hand hela vägen till djursjukhuset i Bagarmossen. Som den fighter hon var vägrade hon att ge upp, och trots att det lilla hjärtat slog allt långsammare så fortsatte det att slå och slå.
Hon fick en överdos sömnmedel och somnade till slut in i korgen i mitt knä. Jag var hemma från Sundsvall, Mamma och Pappa hade precis kommit hem från Fårö och Elin var också hemma. Det var nästan som om hon väntat in att hela familjen skulle vara samlade.
Nu är det tyst i huset. Ingen som väcker Mamma och Pappa med sina höga pip när hon vill ha frukost. Ingen som visslar när man kommer in genom dörren eller prasslar med en påse. Ingen Siw, helt enkelt.
Sov gott, Siw.
