Vips ett tu tre så köpte jag tre pocketböcker som jag aldrig hört talas om bara för att de var så billiga och för att jag har fått för mig att bli en ny människa. Jag. Som inte läser. Som inte köper böcker.

Jag köpte även glass. I VÅFFLA. Jag som alltid ratat allt vad "vanlig tråkig glass" heter och krävt Magnum, nötter, choklad, rippel, strössel eller åtminstone mjukglass för att det är enda gången glass känns meningsfullt och värt pengarna. Och då alltid i bägare. Men nu ser ni, två vanliga, släta kulor Wisbyglass. I våffla. What is up?

Som ännu en chocker bestämde jag mig i natt för att åka ut till Fårö efter jobbet. Familjen åker hem tidigt i morgon bitti men Farmor är kvar och Faster och Farbror kommer ner. Så jag slängde ner lite kläder och en bikini. Ingen planering, ingen packlista. Jag som skriver listor på vad jag ska ha med mig när jag går till skolan. Typ.

Jag känner inte igen mig själv längre. Men trivs jävligt bra med mig ändå.

Jag läser väldigt sällan böcker. Max ett par om året. Ofta tar det mig månader att läsa ut en 150-sidors barnbok. Typ. På den nivån ligger mitt bokläsande.

Jag köper aldrig böcker. Jag kan ärligt erkänna att jag köpt max tre böcker till mig själv i hela mitt liv. Jag önskar mig aldrig böcker i julklapp eller födelsedagspresent eftersom det är onödigt. Man kan lika gärna låna. Bibliotek är en fantastisk uppfinning. Man läser ändå bara boken en gång. På den nivån ligger mitt bokägande.

Men så idag hände det. Jag köpte en bok. Utan att ens titta på prislappen högg jag sista delen av Stieg Larssons Milleniumtrilogi när jag ändå var på jobb i en Bokiabutik.
Och jag som till en början vägrade läsa de där böckerna just för att alla andra gjorde det. Första var sådär, andra helt okej men SÅ fantastiska var de ju inte. Och ändå sitter jag här med del tre i pocket, inköpt för 74 kronor (var inte det rätt dyrt för en flera år gammal bok, på pocket?!) och vill bara lägga mig i solen och börja läsa.

Jag säger då det. Jag upphör aldrig att förvåna.

INGENTING tar fram barnet i mig så mycket som ett nakenbad i höga vågor (och livsfarliga strömmar) vid pallkanterna på Langhammars.
Några glas champagne i bersån hemma på gården efter det och söndagen är fulländad. Det kunde gärna få vara sommar, ledigt och Fårö lite oftare i mitt liv.

Tack.

Hur f-n kan Destination Gotland inte ha beredskap på en färjeolycka som dagens kollision? Har de någonsin tänkt tanken att en av färjorna kan förlisa och att folk faktiskt kan dö?

Det må vara lilla trygga Östersjön men vi minns alla vad som hände hösten 1994...

Min mugg som följer mig vart jag än går har texten "I want it all and I want it delivered by cute naked men" (tack, syrran). Självklart är den med mig på GT i sommar.
Fotograf Petra granskade den en stund innan hon frågade:
- Vill du verkligen ha allt? Typ könssjukdomar?

Tja, ska man ha någon ska man fan ha fått den av en söt naken man...

Ett litet sms sådär på kvällskvisten. Så blev man en väldans mycket gladare och trevligare människa.

Jag funderar på att döpa om bloggen. I stället för att låta den dö. Vad sägs om BlondinElsa. Inte alls fjortis. Inte alls plagierat. Perfekta_bruden hade jag som mailadress ett tag. Kanske kunde återupplivas. 

Andra pigga förslag?

Mina föräldrar är världens bästa. I alla fall i min värld. Så här söta var de i går kväll när de gick på landshövdingens fest i Visby. Jag fick också gå, men på jobb. Mingelreportage bland gotlandseliten, minsann!

Om du var en servitris, även en oerfaren sådan, och jobbade på en restaraung och en dag råkade skära dig i fingret och sedan kladda lite blod på en gästs tallrik, före servering, skulle du då:

a) ursäkta dig, skynda ut i köket och lägga maten på en ny tallrik
eller
b) torka av blodet (men inte helt lyckas med att få bort allt) med en servett framför ögonen på gästen, ursäkta dig, servera maten och hämta en ny servett

På Rosengården i Visby valde man alternativ b... Plötsligt var jag inte så hungrig längre.

Jag gillar plädar. Särskilt varma, fina plädar. Särskilt varma, fina, blåa plädar med Solstickan-logga som tillhör en viss innerstadskrog här i Visby.

Charlie, han gillar kanske inte plädar lika mycket. Men han gillar mig. Så mycket att han "råkade" få med sig en varm, fin, blå pläd med Solstickan-logga hem från en viss innerstadskrog här i Visby. Charlie är en sann vän.

...så går min kollega Camilla omkring med en GPS i väskan. Alltid, alltså. Fastän hon inte har någon bil. Vissa av oss litar på sin orienteringsförmåga...

Det står en gräddtårta i kylen på redaktionen. Jag som åt lunch redan klockan 11 börjar bli sugen. Men det känns lite oartigt att vara den som börjar. Osvenskt, framför allt.

Ska i väg på kändisreportage snart. Kan bli spännande. Jag hoppas kändisen bjuder på kaffe och hembakt. Något säger mig dock att så inte blir fallet. Ett glas saft, kanske?

Valet och kvalet. Det är där jag står. Jag vill dricka alkohol i kväll. Samtidigt som jag vill åka ut till Fårö redan i kväll istället för i morgon bitti. Och det verkar dåligt med folk att dricka alkohol med. Charlie är mitt sista hopp. Om ingen annan anmäler sig frivillig? Bara en drink eller ett glas vin. Jag behöver inte dansa på borden. (Eller vi kan börja där så dansar jag vidare ensam sen i så fall)

Om det nu blir så att bloggen dör, så måste den ju dö med stil. Därför kommer här ett gäng bilder från den galna helgen. Detta kan vara det sista ni ser av denna blogg, så njut. NJUT, sa jag!!!

Emma och Ema är de enda som protesterat mot bloggens eventuella död. Det fina i kråksången är att jag, Emma och Ema kanske skulle höras på traditionellt vis (dvs med hjälp av telefon) betydligt oftare om de inte kunde läsa om vad som händer i mitt liv i den fina rosa bloggen...

Tänkvärt, flickor.

Fem dagars ledighet har satt sina spår. Intensivt har det varit, men väldigt roligt. Det gick inte alls att sova klockan 22.00 i går kväll när man är van att inleda sina kvällar runt den tiden. När jag väl somnade drömde jag konstiga saker, vaknade och var övertygad om att det var människor i min lägenhet minst tio gånger och lyckades inte somna om igen. Så i dag är det jag som går raka vägen hem från jobbet, intar horisontalläga framför tv:n och stannar där.

Vidare så funderar jag på att sluta blogga. Kanske är det bara en svacka såhär mitt i sommaren när  inte så många läser, men jag börjar liksom ifrågasätta bloggens existens. Jag ska tänka närmare på saken.

Men först ska jag ta en kopp kaffe, sätta mig in i lite Försäkringskassanbusiness, knuffa undan tankarna på hur trött min hjärna är och börja ARBETA.

Hej, hej, hallå bloggen.
I morgon vet ni, då smäller det. Fem dagars ledigt (ah!), middag på Fårö (ahh!), utgång på lördag (ahhh!) och lite sol och bad på det (aaahhhh!)

men framför allt...

så kommer ett underbart gäng hit! Och då menar jag långväga gäster. Adam, Doug och Bec, hela långa vägen från Australien. Och så Anna Banana, Axelotta och Elin på det. Det kommer bli intensivt, det kommer bli tufft, det kommer bli helt fantastiskt underbart galna dagar!

Wawawewawawawoooo!!!!!!!!!!!!!

Dagens ord är däckbytare. Japp, det är ett ord. Nu i alla fall.

Sätt på dig en blommig klänning när du ska på picknick i gröngräset. Då syns det nämligen inte om du råkar sätta dig i fågelbajs.

Källa: Egen erfarenhet.