This is the shit. My shit.

Något av det viktigaste vi har fått lära oss på journalistutbildningen so far är att aldrig ge någon gratisreklam. Nyheter ska ha allmänintresse och innan man publicerar ska man alltid fråga sig "Vem tjänar på att jag skriver detta?"

Det här är en kunskap som kanske borde förmedlas till Sundsvalls Tidning. (Största tidningen i Sundsvall) För hur mycket objektivitet finns i den här artikeln?

http://www.st.nu/nyheter/arbete.php?action=visa_artikel&id=716714

Bauhaus tackar säkert och tar emot.

Hur den skulle göras okej för publicering? Ta in en kritiker som är emot de stora kedjorna, expanderingen av Birsta eller bara elektronik! Och vinkla inte artikeln på att Bauhaus öppnar utan kanske att Birsta byggs ut ytterligare?

Ja, min utbildning kanske har stigit mig lite åt huvudet. Jag kan till exempel inte titta på Rapport längre för allt jag tänker är "alldeles för lång täckbild", "där tittade programledaren ner innan inslaget kommit igång", "dålig ljussättning" och "aja baja, man får inte avsluta ett inslag med ett talking head!"
Med andra ord missar jag alla viktiga nyheter.
Yrkesskadad innan man ens har hunnit ut på sin första praktik. Fint.

-Hälsa dimman, sa Jocke som stannade hemma när resten av klassen skulle fira att redaktionsövningen var över och lovet var här.
Men jag kom aldrig så långt. In i dimman alltså. Innan dess slog nämligen förnuftet till.
"Du håller på att bli för full" tutade varningssignalerna. Och tack vare dem drack jag vatten resten av kvällen. Klokt beslut.

-Skönt att se att du är tillbaka på banan, sa Martin och syftade på att jag verkade glad och dansade och överhuvudtaget var med ute.
Och det får jag väl tacka Melody Club för. För det var under deras uppträdande som jag mådde bra och faktiskt hade roligt. När jag och Joel trängdes längst fram och blev bjudna på rosévin direkt ur någon norrbottnings flaska.

Men när Mallan och Tobbe hånglar i ett hörn, Emma är lycklig över de faktum att hon ska hem och koka snabbmakaroner, Martin leker bitter musikrecensent och Frida för längesedan är förlorad till sina riktiga vänner, tar det glada slut.  Och snöslaskregnet blandas med tårar när jag promenerar hem till Nacksta, där barnfamiljerna säljer sprit till minderåriga. Trots att jag lovat mig själv att inte gråta. Men sånt funkar ju aldrig.

När jag vaknar klockan sju och inte kan se något, tror jag att jag är död. Sedan inser jag att jag somnat med geléögonmasken på. När jag sedan känner efter hur jag mår, inser jag att jag förmodligen nästan är död. Huvudet dunkar som aldrig förr och magen är i uppror. Men två Treo och några timmars sömn senare är jag på banan igen.Vad vore världen utan Treo.
Lisa tar med mig på loppis och vi hittar en levande katt som vi tyvärr inte får köpa. I tvättstugan har en svettig afrikan tagit min tvättid och jag får hjälpa en annan svettig afrikan att få igång sin tvättmaskin. Torktumlaren är trasig och återigen hänger alltså tvätt över hela lägenheten.
Men nu är väskan packad, klockan 08.11 går tåget till Stockholm och ikväll ska jag och Mallan kolla schlagerfestivalen och äta kopiösa mängder godis.
Life goes on, vare sig man vill det eller inte.

- Jag har rört alla i Melody Club, log Linus och visade stolt upp sin hand.
Och det rörande var att han faktiskt tyckte att det VAR häftigt.
Sen buggade vi en stund och bestämde oss för att börja på buggkurs.
Lille tvåmeterlånga Linus. Det måste vara omöjligt att tycka illa om dig.

Mitt bidrag till bildövningen "Eleverna är nöjda med Mittuniversitetet". Linus in action.

Sedan senaste inlägget höjdes tempot, och oj vad jag har fått uppleva spännande saker. Nakna rumpor har visats för kameran, Mona Sahlin har intervjuats, kaffe har spillts över utrustningen och Elsa har stått på arslet på isen, igen...
Igår blev det alltså jobb från 8.00 till 02.30, då jag äntligen fick komma i säng. Upp igen 4 timmar senare, och nu sitter jag här med tidernas grusigaste ögon och en balja kaffe i handen. Frågan är om ens det kan hjälpa mig nu. Jag är så trött att det gör ont i kroppen, och inget blev förstås lättare av att radion spelar Frida - Upp och hoppa. Urk!

Men här har jag inte tid att sitta, nu väntar ytterligare en hektisk dag av studiogenomgångar och redigering. Mona-intervjun finns på http://mkv.itm.miun.se/projekt/anfangen/ 
och jämför gärna med den Sundsvalls Tidning gjorde. Får jag säga det själv tycker jag vår har både bättre täckbilder och framför allt synken. (Vilket är TV-språk för intervju) : http://webbtv.st.nu/player/play/30959.
Fan vad begåvad hon är förresten,Mona "Sosselin". Det märks att hon varit med i svängen ett tag.
Jag och Jocke ♥ Mona S.

Idag har jag gjort något prestigefyllt. Jag har tillbringat 10 timmar i MKV-huset och inte presterat  någonting. Nästan iallafall. En "puff" och en rubrik till tidingens hemsida är allt jag SKAPAT idag. Så nu undrar ni kanske hur man fördriver så mycket tid utan att göra något? Det ska jag tala om för er!

Man:
 - kommer för sent till morgonmötet för att man tagit för lång kafferast, ihop med en av konkurrenterna från andra redaktionen. Osolidariskt.
 - ägnar sammanlagt ca två timmar åt att lyssna på TV-Ingemars anekdoter. (Bland annat den om hur hans gamla mamma som väger 40 kilo nästintill bröt lårbenshalsen när hon skulle hindra två stora okända hundar från att börja bråka...)
 - sitter en halvtimme i telefonkö för att få tag på en av Konsumentverkets medarbetare med ett tyskklingande efternamn. Väl framme inser man att han inte kan bidra med mycket vettigt. Givande. 
 - kastar sig över TV-Ingemars idé om ett inslag om skogsetanol, bara för att han nämner  "Ett sådant inslag kan vi eventuellt sälja till SVT."  Mediakåt.
 - äter lunch alldeles för långsamt och länge med Frida.
 - fikar alldeles för långsamt och länge med Frida.
 - diskuterar lettiska män, vibratorer, sex (och brist på det) alldeles för långsamt och länge med Frida.
 - försöker hitta ägaren till en av världens dyraste bilar utan resultat.
 - försöker hitta läraren Mikael Gulliksson utan resultat.
 - försöker åka iväg på ett rån men tvingas stanna hemma på grund av brist på band. Orutinerat.
 - glömmer nässprayen hemma och kan därför inte prata rent på hela dagen. Emma fick till exempel finna sig i att heta Ebba idag. Magister Åttingsberg påpekade två gånger att "Va, är du inte frisk än? Du låter alldeles igentäppt!" Plus att han kommenterade det i fredags. Skönt med lärare som bryr sig.

Imorgon blir det bättring. Minst två intervjuer och en grävande journalistisk insats àla Janne Josefsson. Me and Frida have a mission.


Blivande proffsgrävlingar. Svårt att tro...

Vill ni förresten kolla in vår redaktions hemsida så är adressen: http://mkv.itm.miun.se/projekt/anfangen/
det enda jag är ansvarig för där än så länge är TV-inslaget om miljöbilar. Mycket sexigt.
Apropå sexigt utsågs skogsetanol till dagens sexigaste ord. Smaka på det; skogsetanol...
Dagens låttips: The Feeling-Strange: http://www.youtube.com/watch?v=Ue65TyCjFzE
Over and out

Det började med att torktumlaren vägra kommunicera med mig och lät bli att torka min tvätt. Nu hänger fuktiga kläder över hela lägenheten.

Det fortsatte med att mina och Lisas storslagna planer på ett besök på Fyndlagret grusades. Öppet till 15, klockan var 15.19. Världen rasade lite under våra fötter.

Därefter hörde fel person av sig när han inte borde. Blev arg och körde näven i badrumsdörren av ilska. Får väl skylla mig själv när blåmärket kommer imorgon.

Och så gick inte Ola vidare från Melodifestivalen. Inte för att det verkligen spelar någon roll för mig, men hans låt kunde jag iallafall sjunga med i. Vilket är mer än man kan säga om Häqqkvist och Johnssons. Jag sitter fortfarande och väntar på refrängen...

Men, som motvikt till besvikelserna har jag haft en skön dag med tvätt, städning och en promenad med Lisa. Och en himla mysig kväll med Linnéa och Hälen. Förutom Andra Chansen och djupa diskussioner om Linnéas framtid bjöds det på hembakt äppel-och hallonkaka. Aldrig fel. Roligast var att Linnéa kallade mig för Lill. "Kollar mello med Lill och Hälen". Det skrattade jag länge åt. Kanske skulle byta namn?

Dessutom fick jag världens finaste sms av min Malin. Det värmer än. Tack för det.

Nu ska jag krypa ner i mina nya, rena lakan och läsa lite i min väldigt oavancerade irländska tjejroman.

Glöm dina bekymmer, i morgon kommer nya. Så sant så sant. Och imorgon ska vi till Fyndlagret innan det stänger. Om Lisa vaknar, vill säga.

Godnatt!