Back in Slaskvall

Ser sådär lagom mycket fram emot tre timmar och tjugo minuter på tåget. Man vet ju vad det betyder. Svettiga medresenärer och alldeles för mycket tid att tänka på människor och händelser man inte vill/bör tänka på. Mamma vinkar av på Centralen och jag intar min fönsterplats. Får åka framlänges i alla fall, alltid något.
Men då står han plötsligt där. Som en räddande ängel - Johan!



Och snälla mannen som egentligen hade platsen bredvid mig går med på att byta.
Så Johan underhåller mig hela vägen till Sundsvall med anekdoter från praktiken och livet i Norrköping.
Och jag underhåller Johan med anekdoter från praktiken och livet i Stockholm.
Upplyftande nog har han också sprungit på människor han inte vill/bör tänka på.

Sundsvall hälsar välkommen med snöblandat regn och slask. Men Frida kommer på besök och käkar middag och diskuterar viktigheter. Sjukt god middag jag lyckades laga till förresten. Kycklingpasta och kärleksmums. Frida får läsa kärleksbrev från Australien och tycker på allvar att jag bör flytta dit och gifta mig. Men riktigt så blir det nog inte. Vem vill lämna Slaskvall?

Hanna - såg att min vackra nuna inte platsade i City. Major disappointment... Vem är tönten på cykeln liksom?
Charlotte - måste tyvärr göra dig besviken med att rubriken är satt av redigeraren. Så jag can tyvärr inte ta cred för ordet "kirrar". Det är så det funkar i tidningsvärlden vet du :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback