This is the shit. My shit.

Pappa lade under släktmiddagen fram en idé om att anlägga vinodling på vårt gemensamma lantställe på Fårö:
-Chardonnay skulle passa perfekt!

Farmor efter några snapsar:
-Kära barn, du är ju anorektisk. Lova att ringa mig om du inte har råd med mat!
Jag lovar, Farmor.

Johanna var missnöjd med innehållet i påskägget:
-Det enda som var okej var liksom punschpraliner, geléhallon och skumbananer.
 
Farmor tycker att påskägg är onödigt dyrt, så barnbarnen fick godispåse istället:
-En råkade jag skriva fel namn på så jag var tvungen att klistra över en lapp.
Och jag tänkte att den får Elsa, för hon är den som inte kommer bli upprörd!                   

Men innehållet var som alltid exakt uppdelat, så att alla fyra barnen skulle få lika många av varje godis:
-Förutom chokladrussinen, de stämmer inte riktigt. De var för små och jobbiga att räkna!

Frida hade en teori om hur det skulle se ut när jag och syrran skulle ut på krogen:
-Stockholmsgrabbarna kommer sätta ölen i halsen när systrarna Larsson gör entré!
Tja, det gjorde de. Nästan iallafall.

Syrran och jag konstaterade att McDonald´s Cheddar Cheese-dipp har en tydlig eftersmak av kräks. Och sen åt vi upp den ändå.

Tack vare Annas australiensiske pojkvän Adam som är på besök, hade jag för första gången en anledning att besöka Kaknästornet. Eller som Martin kallar det, Cookie-Nose-Tower.

Vasamuseet fick sig också ett besök. Fascinerande båt, det där. Men bäst var ändå lunchmackan i restaurangen.

Imorgon börjar min två veckor långa praktik på tidningen Stockholm City. Ska bli spännande men mina små ben kommer förmodligen darra som asplöv imorgon klockan nio när jag travar in på mitt livs första, riktiga morgonmöte...