Inte utan min byxa

Såhär gick det till:
Samma dag som jag investerade i mitt livs första neonrosa jeans gick jag från blondin till brunett. Rödlätt brunett. När jag sedan provade min nya bralla insåg jag med förskräckelse att håret skar sig mot byxorna. På riktigt alltså. Flera vittnen har intygat detta. Beslutsångesten kom över mig. Skulle jag spara byxan till jag blev blondin igen, eller lämna tillbaka den? Hårfärgen skulle onekligen sitta i ett tag...

Två månader senare hänger de oanvända byxorna kvar i min garderob. Ett par i samma modell men i annan färg hänger i Emmas garderob. När hon första gången tvättar dem upptäcker hon att det påsydda märket färgar av sig och förstör hela byxan. Bye, bye den byxan.

Tre månader senare har mitt hår antagit en ljusare och mindre röd ton, och byxorna invigs. Efter en enda kväll vet jag att dessa byxor kommer att förgylla många av mina festnätter. Och vis av Emmas erfarenhet sprättar jag bort märket och byxorna överlever första tvätten.

Förstår ni också nu att det verkligen var meant to be? Byxan och jag.



Byxan i egen hög person. Från Bik Bok.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback